Tag: Ledarskap (Page 2 of 2)

Coachning eller manipulation?

Chef har en artikel om Coachning eller manipulation?. Artikeln inleds med följande:

Coachning är förföriskt. Öppna frågor och informell dialog ger en känsla av ett ärligt intresse. Men i själva verket är coachning ingenting annat än ren manipulation, hävdar danske filosofen Finn Janning.

Lite längre ner i texten står det:

När vi coachar medarbetare eller chefer inom en organisation blir syftet att de ska fungera optimalt i linje med verksamhetens mål.
Det handlar om coachning inom givna ramar, inte alls om att medarbetarna själva ska driva sin egen utveckling fullt ut.

Artikeln handlar – som jag ser det – inte om coaching utan om coachande ledarskap. Och då ligger manipulation nära till hands, det är chefen (företaget) som sätter ramarna. Vid professionel coaching är det klienten som bestämmer ramarna, det är en mycket väsentlig skillnad.

Skilj på coaching och coachande ledarskap

Både coaching och coachande ledarskap blir mer och mer populärt. Trots likheten i benämning så finns en mycket viktig skillnad. Det är vems agenda som gäller. Vid coaching gäller alltid klientens agenda, klienten styr vilka ämnen och mål som ska diskuteras. Coachande ledarskap innebär att ledarens (företagets) agenda gäller.

En annan skillnad är sekretess och öppenhet. En coach arbetar under sekretess, klienten kan känna förtroende och vara öppen. Det är inte lika naturligt att vara öppen i samtal med sin chef.

På Chef finns en artikel om Därför ska du vara en coachande ledare. Där skriver man så här:

Coachande ledarskap är att som chef ställa frågor och stötta medarbetaren att hitta egna lösningar i stället för att säga »gör så här«. Den coachande ledaren ger inte råd, men finns till hands som ett bollplank. Hon lyssnar efter medarbetarens inneboende kunskap och idéer.

Individuell coachning är att som professionell coach hjälpa en person att till exempel utvecklas i den egna yrkesrollen eller att nå vissa utvecklingsmål. Coachen ger inte heller råd, utan lyssnar in personen som coachas.

Jag saknar preciseringen av vems agenda som gäller. Coachande ledarskap är inte samma sak som coaching. Medarbetaren (klienten) blir styrd genom att vid coachande ledarskap är det chefens (företagets) agenda som gäller.

Ta fram kraften!

Idag var jag på IHM och Ledarnas Frukostseminarium “Ta fram kraften” i Malmö. Föreläsare var Susanne Pettersson. I inbjudan stod att Föreläsningen ger på ett oerhört inspirerande sätt ytterligare kunskap om hur man tar fram kraften inom sig själv, i team och i organisationer!. Det stämde bra, Susanne är mycket inspirerande och brinner för ämnet.

Susanne pratade om att det vi ser hos människor är toppen på isberget, vad de gör (beteende). Under ytan ligger syfte-varför, vision-mål, värderingar och valda sanningar.

Susanne pratade ockå om att positiva tillstånd leder till goda prestationer. Man ska använda sitt “minneskonto” på ett bra sätt genom att förstärka positiva saker och undvika känslor när det går mindre bra. Ett relevant citat är Catch me doing something right.

När det gäller organisationer så behöver alla dra åt samma håll. Det gäller individ, team och organisation. För att uppnå det så handlar det om att bli överens om syfte, vision, värderingar och mål. Susanne pratade om att mäta på fyra olika nivåer: att vara medveten, att förstå, att tro på och att agera.

Toppchef – ofta äldst i syskonskara

Det här hittade jag hos NY TEKNIK.

Nästan hälften av toppcheferna är första barnet. Det framgår av en undersökning som den amerikanska chefsorganisationen Vistage har gjort. 43 procent av deras tillfrågade medlemmarna är äldst i syskonskaran. Färre än var fjärde var yngsta barnet.

Tidningen USA Today hakade på och fann i sin undersökning att sex av tio tillfrågade chefer var äldst i syskonskaran, skriver norska Dagens Näringsliv.

Upprinnelsen till det hela är en uppmärksammad norsk undersökning, som den vetenskapliga tidskriften Science publicerade i somras. Studien, som är den mest omfattande i sitt slag, bygger på analyser av IQ-tester som gjordes i samband med mönstringen av 241.310 norska män. Av dem framgick att storebror hade 2,3 punkter högre IQ än lillebror. Det blev förstås rabalder och förklaringsmaskineriet satte igång.

Hypoteser kring fosterstadiet avvisades av forskarna Petter Kristensen och Tor Bjerkedal, som tror att det har att göra med social status. Det första barnet får mer uppmärksamhet än de yngre syskonen, och blir automatiskt de yngres lärare. Kanske denna intellektuella träning leder till en något högre intelligenskvot. Skillnaden fanns kvar även när forskarna tagit hänsyn till andra faktorer, som föräldrarnas ålder, utbildning och socioekonomiska status.

I förlängningen kan det innebära att de förstfödda klättrar högst upp på karriärstegen. De är vana vid att vara “bäst”, så de har starkare tro på sig själva. Antagligen har de också större press på sig att bli självständiga och att lyckas.

Ben Dattner, en psykologiprofessor vid New York University, som uttalar sig i USA Today, säger att det inte alltid är bäst att toppchefen är första barnet.

– De löser problemen och är bra på att leda, men småsyskon tar oftare större risker och är snabbare på att anta utmaningar.

Leda, Chefa, Coacha

Idag var jag på IHM i Malmö för ett seminarium. Åsa Coey från VillmanCoey Leadership pratade på temat “Leda, chefa, coacha”. Det handlade om att förbättra sin kommunikativa förmåga och om att använda samtal på ett konstruktivt sätt.

Jag gillade genomgången av “kommunikationskvadranterna” från cocktailprat (fikarum) över debatt och diskussion till dialog och slutligen metalog.

Newer posts »

© 2024

Theme by Anders NorenUp ↑