Säg nej och må bra

Jag har läst boken Säg nej & må bra – minska stressen i ditt liv skriven av Nina Jansdotter och Fredrik Ljungberg. Boken blandar information, citat ur verkligheten och övningar på ett bra sätt. Den som har svårt för att säga nej ges möjlighet att förstå vad det kan bero på men också att öva sig på att säga nej.

Tiden kan helt enkelt inte räcka till allt och alla, hur gärna du än vill. Du måste därför lära dig att prioritera och att använda tiden effektivt. Då får du tid över till det som är viktigt i ditt liv.

Att säga nej innebär att det blir tid till annat. Prioritering hjälper oss att välja vad vi vill säga ja respektive nej till. Medvetna val ger oss större trygghet och mer säkerhet de gånger vi säger nej.

För den som alltid har ställt upp för andra, ofta på bekostnad av sig själv, innebär det en stor förändring att börja säga nej. Det är nytt och ovant för omgivningen men de vänjer sig. Bokens slutar med följande:

Tänk på att för varje ja du säger så måste du säga nej till något annat – vanligtvis dig själv.

Mentor, coach, coachande ledare

I en annonsbilaga från utbildning.se finns en bra beskrivning av mentorskap, individuell coaching och coachande ledarskap. Jag använder delar av deras text nedan.

Mentorskap handlar om att en mer erfaren person, ofta inom samma yrke, ger tips och råd.

Coachande ledarskap är att som chef stötta medarbetaren att ta fram sin kunskap, kreativitet och sina idéer för att på så sätt hitta egna lösningar på sina problem. Här är det chefen (företaget) som bestämmer vad coachingen ska avse.

Professionell coaching kan avse individ eller grupp. Det handlar om att en coach hjälper någon att utvecklas personligt eller yrkesmässigt och att nå vissa utvecklingsmål. Coachen ger inte råd eller egna lösningar utan lyssnar in personen som coachas. Det är den som blir coachad som bestämmer vad coachingen ska avse.

Jag arbetar som professionell coach och jag tycker att det är viktigt att skilja på coaching och coachande ledarskap.

Vad är lycka?

Jag fick tips om en artikel hos Sydsvenskan, Kärlek och vänner ger lycka.

Innerst inne vet vi det nog redan, materiella ting och pengar har i grunden liten betydelse för om vi är lyckliga eller inte. Ändå är det oftast mer pengar, större och finare hus, lägenheter och bilar vi jagar efter och kanske även använder som måttstock för att värdera andras framgång, och lycka.

Måttstocken är enkel, både synlig och mätbar.

Människor är målinriktade varelser. Vi behöver mål att arbeta efter men det är bättre att sträva mot bättre relationer eller att utvecklas som person. Det ger mer än materiella mål. Kanske är det också på vägen mot målen som den största lyckan finns och inte när vi har nått fram.

Varken bättre relationer eller personlig utveckling är lätt att mäta, åtminstone inte för andra än dem det gäller.

Att utvecklas som person är något som gör mig lyckligare. Det gäller att njuta av vägen till målet också, “Happiness Is A Journey, Not A Destination”.

Montessori

Jag var på ett möte med Mensa Gifted Children Programme och fick information om Montessori, ett intressant koncept. Som coach ser jag flera likheter mellan grundtankar inom deras pedagogik och hur en coach arbetar.

Respekt: Motessoripedagogik bygger på respekt för barn och deras förmåga och har som målsättning att se varje barn och möta det där det befinner sig i sin utveckling.

Utveckling i sin egen takt: Varje barn har rätt att utvecklas i sin egen takt och efter sina egna förutsättningar. Ett barns utveckling kan aldrig forceras.

Lärarens roll: Ingen kan lära någon annan något – läraren kan bara hjälpa barnet att lära sig själv.

Läs mer hos Svenska Montessoriförbundet.

Läs mer om Programmet för begåvade barn hos Mensa Sverige.

Konsten att jonglera

Jag köpte boken Konsten att jonglera och att nå balans i arbete och privatliv för flera år sedan men först nu kändes den rätt för mig att läsa klart. Boken är i två delar, den ena lär ut jonglering medan den andra handlar om vad man kan lära sig för livet av jongleringen.

Läxan för livet är att lärande kräver att man vågar misslyckas. För att bli bättre på jonglering (och annat) måste man öka svårighetsgraden och acceptera att i början misslyckas man. Man ska se misstag om en del av inlärningsprocessen för att därigenom lära sig fortare och även ha roligt under tiden.

En egenskap som är karaktäristisk för alla sanna mästare: en livslång vilja att lära sig mer.

Att lära sig jonglera är kul men jag får erkänna att jag övar inte så flitigt. Det blir för mig ett annorlunda tidsfördriv, en bra distraktion när jag behöver ett avbrott. Genom att jongleringen kräver koncentration blir det avkopplande, annat försvinner under tiden.

Vattenfall och indianfilosofi

Dagens Nyheter har en artikel om Vattenfall skapar indiandebatt. Vattenfalls Vd Lars G Josefsson har i en intervju sagt:

Vi kan säga att vi inte ska göra något i dag som begränsar möjligheter för kommande generationer. Den indianska filosofin tittar sex generationer framåt.

DN har frågat runt men har inte hittat någon som kan bekräfta den indianska filosofin om sex generationer. Det kan inte jag heller, däremot finns det flera källor som talar om att man ska tänka sju generationer framåt.

The Six Nations: Oldest Living Participatory Democracy on Earth talas om att “In making any law our chiefs must always consider three things: the effect of their decision on peace; the effect on the natural world; and the effect on seven generations in the future.“.

Oneida Indian Nation skriver “Tradition also requires both the Nation’s leaders and its Members to consider the impact on the next seven generations when making decisions.

I boken The Manifestation Wheel står det att The elders of the Iroquois Confederacy councils taught that in our every deliberation we must consider the impact of our decisions on the next seven generations.

Uppdatering 24 maj 2009.
Vattenfall har fått Climate Greenwash Awards 2009, med följande motivering:

Swedish energy company Vattenfall is a master of spin when it comes to climate change, portraying itself as a climate champion while lobbying to continue business as usual, using coal, nuclear power, and pseudo-solutions such as agrofuels and carbon capture and storage (CCS).