Upptrappningen inför omröstningen om FRA-lagen (om avlyssning) har på många sätt visat sig vara en parodi. Flera borgerliga politiker har sagt sig ha tvivel och/eller vara mot lagen. När det sedan kom till kritan var det enbart en borgerlig politiker som vågade bryta med blocklinjen. Stor heder åt folkpartisten Camilla Lindberg som gick emot partilinjen och röstade nej.

Halvt rätt gjorde en annan folkpartist, Birgitta Ohlsson, som har varit öppen motståndare till FRA-lagen. Trots det så väljer hon att lägga ner sin röst. Det är en halvmesyr och att fega när det gäller.

Helt fel gjorde centerpartisterna Annie Johansson och Fredrick Federley, de har tidigare agerat som kritiker mot lagen. När det kom till kritan så vek de sig, efter snabba och minimala justeringar av förslaget, och de båda utmålas som svikare.

I Dagens Nyheter säger Camilla Lindberg att hennes motto är “Stå på dig. Annars gör staten det“. Hon ser som sin politiska huvuduppgift att skydda det lilla utrymme den enskilde individen har i Sverige i dag. Vi behöver fler politiker som delar den åsikten.

Camilla Lindberg har agerat rakryggat genom hela processen, ett bra exempel på vad integritet innebär. Federley har spelat för gallerierna och har förlorat sin trovärdighet, inte mycket integritet där.